fbpx
Vardagen på Vena

När ljuset lyser in

Posted by harrietskeramik

Ibland har man ju inte topp dagar i sig själv. Jag kan ibland känna mig illa till mods och melankolisk. Speciellt det melankoliska tillståndet har varit med länge. Eufori är ett annat läge som infinner sig eller lycka kanske man också kan säga. Men just nu är melankolin på topp. Jag har alltid haft ett självförtroende som svajat upp och ner och igår var det kasst. En del motgångar i planeringen infann sig och andra saker som var tråkiga att höra satte sprätt på känslosvallet och jag kände mig lite ledsen i en situation. Jag hämtade en målning och en keramikpjäs från en samlingsutställning som tagits ner. Fick höra att en av konstnärerna i samma förening skulle flytta. En kollega som jag egentligen kanske inte känner så bra, men som har berört mig på något sätt. Nyheten utlöste ögondroppar just där och då. Man får ju ta sig samman lite grann kan jag ju tycka så jag fick åka därifrån. När jag satt mig i bilen hade någon ringt mig och bett mig via ett meddelande att ringa upp. Så det gjorde jag……I det samtalet lyste solen in… Av en kollega fick jag höra efteråt: There is a crack in everything, that’s how the lights get in – Leonard Cohen.

Jag ringde upp och fick en man på tråden som sa att han ville köpa min stora målning “Innan blixten”. Behöver jag skriva mer… nä jag slutar här. 🙂
Vaaa, tänker hon bara på pengar undrar kanske du som läser? Nä att vara konstnär handlar om helt andra saker. I mitt fall upplever jag alltid att målningen söker upp den människa som ska äga den. Det låter konstigt men så är det. Jag är ingen försäljare och har aldrig sålt någonting, det gör mina alster själva. Men i skaparprocessen är jag aldrig ensam utan delar tillståndet med en annan värld under tiden som jag målar. Ingenting i konstens värld handlar om att det ska se ut på ett visst sätt eller att de ska behaga alla. Tror man det är man ute och cyklar. Smaken är som baken, delad.
Processen i ett måleri är fullt av olika känslor och tillstånd som du arbetar ner till duken och som förmedlas därifrån till betraktaren. Målningen fanns i mitt galleri där ingen människa var närvarande mer än betraktaren som såg den för första gången. Jag har galleriet öppet så kan den som vill gå in och titta själv och vid behov hämta mig så kan jag hjälpa till med köp. Denna betraktare åkte hem och har sedan dess blivit “hemsökt” av målningen, dvs inte kunnat släppa tanken på den. Under tiden har jag haft fler spekulanter på målningen, den har fått stor uppmärksamhet men känslan över att målningen valde ut kunden är påtagligt stor i detta fallet.
Så min dag blev räddad, melankolin övergick till eufori och målningen hamnade där den skulle!/ Harriet