Emellanåt prövar jag sådant jag redan vet inte funkar, så tråkigt det har jag aldrig, bara korta stunder. Superkorta! Jag säger porslinslera släng dig i väggen ha ha ha! Denna diva till lera har de senaste dagarna drivit mig till vansinne. Ändå är det den snälla varianten med papper i som sägs vara mer lätthanterlig. Det är sant om man prövar det den passar för. Det har ju inte jag gjort.

Jag är van vid stengodslera, den gör alltid som jag säger till den. Ibland passar mig inte regelboken inom keramiken som till exempel hur man ska bygga upp en skål/fat för att botten ska bära väggarna. I vissa fall kan intrycket bli för klumpigt och det ska inte porslin utstråla i min värld. Jag har kavlat porslinet, för just nu gör jag ett snäckskal och det ska vara tunt och lätt har jag fått för mig. men det mjuknar i ugnen så kanterna lägger sig ner.

Lösningen på det problemet är att jag bygger en tjockare botten som bär upp väggen? Nä, då kan jag lika gärna dreja upp fatet, det blir samma resultat, och man kan modulera kanten som man vill att den ska vara. Varför då hålla på och joxa med porslinslera när man kan sin stengods? När jag försöker gå två vägar samtidigt blir det inte bra så då brukar jag prata högt med mig själv. Jag pratar mig själv tillrätta och säger, slappna av och fortsätt med det du håller på med i stället. Skönt, då gör jag det!

Glöd raku eller matt koppar är på tapeten hos mig just nu. Koden är knäckt eller rättare sagt formeln över hur man gör för att färgskiftningarna ska trollas fram.

I jobbet stöter man på små individer som tycker att jag stör i deras vardagsrum. Herr ödla blev sur därför att han inte kunde bo kvar. Han försökte skrämma mig, genom att hastigt rusa upp mot kameralinsen, för en låtsasattack.
Att bränna raku innebär för mig att elda med ved upp till en viss temperatur. De är en avkopplande och spännande teknik, för man kan sitta och filosofera, titta på glöden och färgen på lågorna. Det är på så vis jag avgör om temperaturen är rätt, genom att se på rök, glöd och lågorna.

I vardagens keramik jobb använder jag elektriska ugnar. Under tiden kan de sköta sig själva, medan jag drejar eller fixar andra saker. Är nog lyckligast i världen som har det här som yrke. Man måste ju se till att ordna det på bästa sätt för sig själv och att hitta sin plats här i världen.